För några månader sedan blev jag tillfrågad av vår Programmansvarige om jag ville ställa upp på en intervju för skolans Höstkatalog. Dumt nog tackade jag ja. Dagen kom då intervjun skulle äga rum och det visade sig att intervjuaren hade en fotograf med sig. Illa illa då man såg ut som f*n rent ut sagt. Orakad och nyvaken, ingen bra kombination.


Personen som intervjuvade mig hade noll koll på vad webbprogrammeringinnebär och jag fick förklara vissa saker från grunde.(xhtml, css etc.) Efter några veckor så fick jag som tur var ett mail med ett utkast vad som skulle tryckas i katalogen.


Snacka om knasig text! Enligt artiklen så skulle jag syssla med ett administrationssystem för facebook. (Ingen aning vart det kom ifrån) samt att för mycket privat information fanns med (Vart jag jobbat innan, vart jag bodde, info om min flickvän etc).  Så jag klämde iväg ett mail och sa att det måste strykas. Inga problem fick man tillbaka.

Idag kom artiklen upp på högskolans hemsida. Det blev några goaskratt i klassen när jag visade den. Bland det roligaste var “Innan Patrik valde att börja studera, jobbade han mycket.”
Okeeej, den meningen säger ju mycket?!  Och håll i er, det blir bara bättre. Nästa rad lyder nämligen “Jag funderade länge och kom fram till att det här inte kan vara hela mitt liv.”


Vad kan inte vara hela mitt liv? Att jobba? Vad ska jag då göra? Ni kan läsa hela artikeln här och få en egen uppfattning. Som grädde på moset så valde de en bild på mig där jag gör världens självgodaste min.

Detta är ångest!